Lennart Nilsson

Photoblogg

Privat

Dupuytrens kontraktur

Jag har opererats för Dupuytrens kontraktur förkortas DC även kallat vikingasjukan eller krökt finger, på Mälarsjukhuset Eskilstuna den 20 april 2011. DC drabbar ca 20% av befolkningen över 60 år i norden dubbelt så många män som kvinnor. De allra flesta får inga problem utan kan leva med en eller flera lätt krökta fingrar. Det som sker är att bindväven i handen förtjockas, det börjar oftast med en valk i handflatan. DC utvecklas under lång tid, många år och är i stor utsträckning ärftlig. Jag har troligen ärvt det av min far som hade några drabbade fingrar. Minns inte när det började men det var minst 15 år sedan, men inte förrän senaste året vart det så besvärligt att det krävde åtgärd.

Så här såg det ut före operationen fingret pekar in i nästan 90 graders vinkel.

Problemet var att det var alltid ivägen på något sätt. Svårt att tvätta sig under armarna, få ner handen i fickan, skala potatis, bära matkassar osv.

Från det jag var på ortopeden och vart lovad operation tog det exakt 2 månader innan det var dax. Enligt min uppfattning kort väntan för ett icke akut ingrepp. Vill här försöka beskriva hela händelseförloppet för att andra med liknande problem ska få en inblick i hur det går till, samt ge beröm till sjukvården som jag tycker har bra rutiner och helt fantastisk personal.

I kallelsen fanns de instruktioner som behövdes bland annat hur duschning skulle ske med bifogade Descutan. När det väl var dax så vart jag omhändertagen av mycket trevlig och tillmötesgående personal, fick låsa in kläder i ett skåp och ta på mig en rock och nåt som liknade strumpor. Sedan kom läkaren Leif Larsson som skulle operera och gick igenom hur det skulle gå till. Han gav även information om tänkbara komplikationer och förväntat resultat. Han förutsåg ett nästan helt uträtat finger men att det skulle kvarstå en liten böjning, på grund av att leden stelnat.

I nästa steg kom en skojfrisk sköterska och hämtade mig, nu var det dax att få en kanyl med dropp i höger handen och ett par värktabletter och en lugnande ”hutt”. Sedan bar det av in till en plats strax utanför operationsalen och jag fick inta sängläge för att få bedövning av en narkosläkare. Han informerade först noggrant hur det skulle ske och att hela armen skulle bli bedövad. Det enda läskiga var att under tiden han sprutade in bedövningsmedel vid armhålan kändes det som jag fick ett par elektriska stötar i handen. Hoppade säkert en hel meter rakt upp i sängen. Han kunde i alla fall sin sak för bedövningen tog ordentligt och ingen kompletterng behövdes senare, vilket han sa var möjligt.

Efter bara några minuter kördes jag in i operationssalen där de kopplade upp mig på övervakningsutrustning och tvättade handen ordentligt. Kläddes också in i ett skynke så jag slapp se när det skulle skäras. Alla var här lika trevliga och tog bra hand om mig. När de var klara med förberedelserna kallade operationssköterskan på läkaren som kom direkt och började med sitt jobb. Jag fattade ju att han börjat skära i handen, men kände absolut ingenting. Hela operationen tog exakt 60 minuter och jag fick till och med se hur mycket fingret var uträtat innan de la på ett rejält bandage.

Första veckans bandage

 Den största utmaningen direkt efter operationen var att bemästra den bedövade armen som hängde o slängde som en kokt spagetti med en klump i änden. När jag kom ut på uppvaket fick jag hjälp att få fast den i ett band kring halsen. Efter att blivit ompysslad av trevlig personal som bland annnat bjöd på kaffe och smörgås var det dax för hemgång efter ca en timma på uppvaket. Fick till och med hjälp att komma i kläderna som visade sig vara besvärligt med den bedövade armen. Hela proceduren tog totalt fyra och en halv timme, varav en timme på operationsbordet.

Bedövningen släppte inte förrän dagen efter. Värken var inte särskild svår utan det räckte med lite alvedon som smärtstillande. Det värsta var nog att bandaget satt hårt och klämde på vissa ställen. Jag hade fått instruktioner om rörelser att göra för att minska svullnad och handen skulle hållas i högläge första veckan.

En vecka senare var det tid för ett besök hos en sköterska på ortopeden för att ta av bandaget och kontrollera att såret läkt som det ska samt sätta på ett mindre plåsterliknande bandage.

Det mindre bandaget som mera liknar ett plåster

Direkt efter sköterskebesöket fick jag träffa en Arbetsterapeut som kontrollerade rörlighet och mätte vinklar på fingrarnas böjbarhet samt tillverkade en skena som ska användas nattetid. Hon gick också noggrant igenom vilka rörelser som jag skulle göra för att träna upp rörligheten i fingrarna. Det är förvånansvärt så fort det går att lederna stelnar till när de inte används. Jag inser att det kommer innebära mycket träning för att få tillbaka rörligheten någorlunda hyfsat i det opererade fingret. Just nu är rörligheten väldigt liten, kanske ökar den när stygnen tas bort om ytterligare en vecka. Hela fingern är dessutom fortfarande bortdomnad och lite svullet.

Samma dag som stygnen tas bort

Två veckor efter operation var det dax att ta bort stygnen ca 15 st till antal, hos en sköterska på Ortopeden. Om jag säger att det var smidigt och smärtfritt ljuger jag, problemet var att vissa knutar satt fast nere i såret, och i all synnerhet de i fingerleden var besvärliga. Men ingen större fara, många tandläkarbesök kan vara mycket värre.

Samma upplägg som förra besöket, med tid direkt efteråt hos arbetsterapeut. Återigen mättes fingrarnas vinklar och rörlighet samt tränades rörelser, enligt det träningsprogram som nu ska utföras fram till nästa besök om tre veckor. Hon tillverkade också en ny ”skena” som ska användas nattetid för att hålla fingret i utsträckt läge.

Fortfarande kvarstår lite svullnad och fingret känns bortdomnat. Enligt terapeuten som tittade i operationsjournalen, hade läkaren flyttat på två nerver som var inbäddade i den bindväv som togs bort. Detta kan innebära att det tar flera veckor innan domningen släpper eller i värsta fall kommer att kvarstå.

De närmaste veckorna ska träningsprogrammet utföras 5 ggr per dag och ärret smörjas med mjukgörande salva 2 ggr per dag samt skenan sitta på nattetid. Inga tunga lyft eller varma handbad. Nytt återbesök till terapeuten om ca tre veckor.

Skenan som ska användas nattetid hålls på plats med kardborrband.

4 veckor efter operationen.

4 veckor efter operationen återstår fortfarande svullnad, domnad och starkt begränsad rörelseförmåga i det drabbade fingret. En vecka efter att stygnen plockats bort tyckte jag det såg konstigt ut med massor av död vävnad och väldigt svullet så jag ringde till ortopeden för att framföra min oro, fick en tid hos sköterska redan samma förmiddag. Sköterskan försäkrade att allt såg helt normalt ut men klippte bort en massa död vävnad.

Drygt 5 veckor efter operationen.
Nytt besök hos arbetsterapeut Helena Jonson, som jag upplever vara mycket kunnig, trevlig och tillmötesgående. Helena mäter fingrarnas rörlighet och jämför med tidigare resultat. Anpassar sedan de kommande veckornas träningsprogram utifrån det. Hon gör också om skenan som ska användas nattetid för att den skall bli lite bekvämare och få lite ny vinkel. Jag skall nu använda en speciell gele nattetid som skall ligga i skenan för att mjuka upp ärrvävnaden.
Fortfarande kvarstår domningen i fingret och lite svullnad, men det känns som det går åt rätt håll. Vilket är skönt för det går lättare med träningen när svullnaden är mindre.
Före besöket kändes det lite tungt, när jag inte gjorde några märkbara framsteg. Men nu känns allt lättare och jag har stor förhoppning om att återfå rörligheten i alla fingrar fullt ut.
Nytt återbesök om ca 3 veckor för att följa upp hur rörligheten utvecklas. 

Så här ser ärret ut efter 8 veckor

Ännu ett besök hos arbetsterapeut Helena ca 8 veckor efter operationen.
Min egen uppfattning var att det inte hänt mycket sedan vi sågs senast för tre veckor sedan. Fortfarande svullnad och bortdomnat finger samt begränsad rörlighet, trots idogd träning. Men efter Helenas mätningar står det klart att böjningen av det drabbade fingret förbättrats med 1,5 cm sedan sist. Den sista biten som fattas för att kunna knyta handen helt beror på svullnaden. Att svullnaden sitter kvar så länge är inte alls ovanligt enligt henne, det kan ta ytterligare några veckor innan den minskar till en rimligare nivå. Jag har nu fått lite råd om hur svullnaden kan hållas tillbaka plus en stödhandske för att pressa tillbaka den. Nästa återbesök sker inte förrän efter ytterligare 8 veckor. Fortsatt träning som tidigare och uppmjukning av ärrvävnad. Svullnaden bör dock ha gett med sig till största delen inom 4 veckor annars skall jag ta kontakt för att få råd om hur vi ska gå vidare.

10 augusti, 16 veckor efter operationen.
Efter dagens besök hos Helena, tycker hon att det är dax att avsluta mina besök hos henne. Fortsatt träning på egen hand så länge det känns meningsfullt och börja avveckla skenans användning nattetid genom att vara utan den varannan natt till en början. Jag skall dock fortsätta att använda gelen för att mjuka upp ärret ytterligare några veckor. Jag kan nu knyta handen helt och får in det drabbade fingret nästan helt, fattas bara några millimeter. Det som kvarstår är stelheten och svårt att hålla i saker längre tid på grund av att det stelnar till och sedan gör ont att öppna handen igen. En liten domningskänsla och svullnad finns också kvar men blir bättre och bättre. Jag får dock räkna med att det kan ta ytterligare ett halvår innan stelheten försvinner helt och domningskänslan kanske aldrig försvinner helt.

Sammanfattning och slutsats.
Resultatet får anses ha blivit enligt förväntan, endast en liten krökning av fingret återstår och fingret är nu inte ivägen som tidigare. Jag kan utföra sådana sysslor som inte gick tidigare.
Tycker alla inblandade från sjukvården gör ett mycket bra jobb och är serviceinriktade. Allt var mycket bra upplagt från första besöket på ortopedmottagningen, informationsblad, provtagningar, operationsplanering, operationsinformation, operationsdagen, eftervård och framför allt den fina träningshjäpen, med skriftliga instruktioner, för att återfå funktionen.

Jag kan bara komma på en sak som kan förbättras. Informationsbladet om sjukdomen och hur operationen går till kan göras ännu bättre genom att lägga till ett par meningar som utförligare beskriver vad som krävs av patienten i form av tålmodig träning och hur besvärligt det kan upplevas med svullnad och stelhet. Funktionsnedsättning osv. under hur lång tid.

Ett jätte stort tack till alla inblandade för ert proffsiga jobb och vänliga bemötande. Ett särskilt tack till Gunnar Engström som skrev remiss till ortopeden, Åsa Saarnio som hjälpte mig fatta beslut och sedan skrev remiss till operation, Leif Larsson med team som utförde själva operationen, Helena Johnson arbetsteraputen som hjäpte mig med träningen och den sjuksköterska som såg till såret en extra gång när jag var orolig.

Vet inte hur sådana här åkommor åtgärdas i andra Landsting, men Södermanlands Läns Landsting har enligt min uppfattning en utomordentligt bra vård just vid denna åtgärd. 

 

5 kommentarer »

  1. Hej ..på Er.
    Ja då är sommaren och husbilslivet över för denna gången.
    Vi ställer in bilen i morron. Och längtar redan till 2012 å 1aprill
    Hoppas Ni har haft en bra och sköön höst, och att Ni har varit
    friska och krya.
    Lennart ..jag är impad av Din fina hemsida.
    Berit hon slutar att arb. vid nyåret, så då kommer det att finnas
    mycket tid för husbilsåka år 2012.
    Ha det gott..Lefffe/Berit.

    Kommentar av leif | 29 oktober, 2011 | Svara

  2. Fantastiskt..så fint och rakt fingret blev…efter operationen!!!!

    Kommentar av Margit | 13 mars, 2012 | Svara

  3. Hej Lennart! Även jag har varit opererad för Dupuytrens för 3:e gången.
    Senast för exakt en månad sedan. Vill skicka dig bilder vilka kan belysa metoden
    som är ny vid Dup.Opr. och som heter XIAPEX. Maila mig för att etablera kontakt.
    MVH Ted Wilczek
    (Du är en duktig fotograf!!!)

    Kommentar av Ted Wilczek | 9 juni, 2012 | Svara

  4. Är du den Lennart Nilsson som skrivit en bok om fostrets utveckling? Ingela Nilsson. Jag väntar på en likadan operation men har 2 fingrar på samma hand som skall åtgärdas vid samma tillfälle enligt läkaren.

    Kommentar av Ingela | 26 juni, 2014 | Svara

    • Nej är tyvärr inte den Lennart Nilsson.

      Lycka till med din operation. Mitt råd på vägen är att du ska vara mycket noga med träningen efteråt.

      Kommentar av Lennart | 27 juni, 2014 | Svara


Lämna en kommentar så blir jag glad, ris eller ros.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: